Världens bästa vän som alltid finns där, torkar tårar och kittlar en under fötterna. Han äter, skiter och busar fortfarande väldigt mycket och han blir lika lycklig när en kommer innan för dörren varje gång även fast en varit ute med sopporna! Älskade Zorro.
Livet är tungt just nu. Mamma har flyttat till hospice. Papper ska skrivas på och skickas iväg. Plugga, jobba, möten och allt annat ska också göras. Det är mycket nu. Men jag har många omkring mig. Varje person är älskad, även fast jag inte säger det så ofta eller visar det. Ni betyder allt. NI gör livet lite lättare. Ni är älskade. Jag är tacksam. Tacksam över livet, att ha alla runt omkring, att ha Zorro i sängen på natten när jag inte kan sova. TACK.
Jag är glad men har också blandade känslor. Mest positivt! Väntar nu på förändringarna!
Den 28:e var jag på begravning. Det var ingen jag kände väl men det var jätte tungt ändå. Jag kunde bara sitta där med rosen i handen och tänka på att nästa gång är det mamma i kistan. Jag fick inte ordning på tankarna.
På tisdag kväll fick jag en panikångestattack.
Tankarna blev för mycket och jag använde inte redskapen jag lärt mig. Jag tappade allt.
Torsdags blev jag inlagd och i söndags blev jag utskriven. Men det som var värst var läkarsamtalet när jag kom till avdelningen.
Jag blev kallad transvestit och felkönad. Läkaren sa hon och frågade om vilka kirurgiska ingrepp jag tänkt göra och vilken sexuellläggning jag hade osv. Saker som var helt irrelevanta till varför jag var där. Jag var därför min ångest inte för att jag är transsexuell.
Idag är det något bättre. Jag är hemma och försöker samla tankarna och använda redskapen jag lärt mig.
I torsdags fick jag uppleva hur viktigt det är att ha kunskapen om hur en gör HLR. Jag räddade faktiskt ett liv pga att jag vet hur en gör vid ett hjärtstopp. En man hade seglat ner på gatan. Jag skulle ut på balkongen och dricka mitt morgonkaffe. Första tanken när jag ser att någon har startat HLR är "helvete, hjärtstopp" jag tar på mig en tjocktröja och säger till mamma som stod bredvid "jag springer" sa jag. Jag sprang ut i spöregnet. Tog mig fram till mannen och fortsatte HLR. Mannen var då helt blå i ansikte och området runt omkring. Den som gjorde kompressioner innan mig vågade inte ta i ordentlig. Efter några omgångar började mannen få tillbaka en något mer normal hudton. Alla gjorde rätt. En ringde och pratade med SOS. Jag och en annan byttes av med kompressioner och en skyddade luftvägarna mot regn och smuts. Samt att en höll i mannens hund. Vi fick veta av ambulanspersonal att mannen fick tillbaka egen hjärtrytm i ambulansen och att vi gjort allting rätt.
Jag undrade hela dagen hur det hade gått för mannen.
Av en slump träffade jag igår de anhöriga till mannen på Iva. Dem berättade att dem var tacksamma och dem fick mina uppgifter ifall dem undrade hur och vad jag gjorde och såg.
Jag har fortfarande hopp om mänskligheten och att folk faktiskt hjälper till.
Tack till alla som var med och hjälpte till! Det värmde mitt hjärta.
En dag sa jag, "nej nu räcker det! Jag vill inte ha ett självskadebeteende och suicidtankar längre. Jag ska aldrig skada mig mer eller ta livet av mig!"
Jag har inte självskadat på 6 månader. Jag är stolt att jag inte slår i väggar eller gör dumma saker längre. Jag har "verktyg" som jag tar till när det blir svårt nu. Jag har en lista med saker som jag ska göra när jag känner att det blir för mycket. Det det börjar bli kaos. När jag inte kan fokusera. Det är viktigt att göra dem sakerna på listan när jag mår bra för då blir det rutin när jag mår dåligt. Lite som autopilot!
Idag var jag och min kära mor och tittade på redbull flugtag i stan. Galna människor som kastade sig ut från en ramp sex meter upp i luften för att sen landa i det förorenade vattnet mellan murarna. Det var sol, varmt och därmed svettigt. Så vi gick efter en stund till ett litet gulligt café och drack kaffe. Underbar dag!
Sommaren har varit helt fantastisk med massor av aktivitet! Läger, festivaler, chilla med vänner och allt annat jag hunnit med. Jag mår bra nu. På riktigt. Saker börjar lösa sig och vissa saker har löst sig redan.
Den 8 september börjar jag på testosteron! Det känns som att en stor sten har lyfts och jag är trygg med framtiden. Visst, det kommer säkert bli jobbigt men nu har jag fler verktyg att ta till när det känns sådär. Jag har inte självskadat sen i februari och det känns hur bra som helst! Jag är stolt över mig själv!
Nu väntar jag bara på kallelsen för operation.
Skolan börjar på måndag. Ser framemot praktik och nya kunskaper även fast jag är riktigt skoltrött. Men jag ska bli klar!
Jag mår bra! Jag kan!
Du klarar det du vill klara även om det kan vara en berg-och-dalbana
Jag har inte kunnat/orkat/kommit ihåg att skriva här på ett tag... Det har hänt mycket i sommar och nu i början av hösten.
Jag har varit volontär på tre festivaler i sommar och varit besökare på en. Jag var först volontär på WestPride och där träffade jag många trevliga och underbara människor! Sen var jag på åsundsholmslägret och direkt efter åkte jag till Lund. Efter Lund åkte jag till Stockholm för att vara på Stockholm pride! Det var grymt kul! Dagen efter jag kom hem började way out West som jag var säkerhetsvolontär på. Det var intressant och grymt roligt! Några dagar senare var jag med scouterna på kulturkalaset och säkrade vid klätterväggen (gick en kurs för topprepskort under festivalen). Där träffade jag en massa barn och föräldrar!
Jag var även på Håkan-konserten! Den var obeskrivlig, grym och fantastisk!
Sen började skolan igen. Nu går jag trean och har praktik på östra sjukhuset. Det är intressant och jag lär mig massor varje dag!
Jag har haft det grymt bra och har haft så himla kul i sommar!
Det var en liten uppdatering om sommarn men kommer nog skriva snart igen!
Igår intervjuades jag av göthenburgo. Intervjun handlar om min bok "Vem sa något om att livet skulle vara enkelt?" och skapandet av den.
Jag hade riktigt roligt!
Intervjuven kommer sändas på öppna kanalen Göteborg nu i vår!
Är så stolt att jag lyckats, att jag skrivit boken och att jag är jag.
Jag gör sånt som gör mig lycklig och ger mig glädje, uppskattar saker mycket mer nu än vad jag gjorde förut.
Jag har världens bästa jobb på teatern och älskar att vara där! Jag ska också snart börja föreläsa om hur det är att vara transsexuell för att öppna ögonen på folk, informera och hjälpa andra. Ser fram emot det!
Idag fick jag en bok. En bok som jag började läsa och fastnade i. Jag brukar inte läsa böcker, bara ibland då och då (väldigt sällan). är det en bok som berör mig mycket brukar jag fastna och kan inte sluta läsa. Det var längesen jag läste en bok, undantaget är min egna bok och böcker som används i min utbildning.
Råd från hjärtat. Som gick rakt in i hjärtat på mig. Har du möjlighet att läsa den, så läs den! Läs den flera gånger, ta in vad som står, använd det som står och se vad lycka egentligen är.
"Vi är alla människor och lever på samma lilla planet."
Idag har jag promenerat 3,3 km med hund. Underbart väder och det var faktiskt skönt! Det har blivit en hel del yoga den senaste tiden! Love it! Både kropp och själ mår bra av yoga. Plugg och praktik går bra och jag mår bra! Människor runt omkring mig är så underbara och stöttade. Leendet finns där hela tiden och jag är så glad för att få vara den jag är!
Kom ihåg. Du väljer. Du kan. Styrkan kommer inifrån!
Du har alltid ett val. Oavsett vilket så blir det konsekvenser. Konsekvenser som du väljer hur du ska hantera.
Jag valde igår att plugga inför ett viktigt prov, jag läste och skrev samt strök över viktiga ord/termer. Jag valde sen att åka in till stan och träffa några vänner. Jag valde att ta med träningskläder i väskan för att senare kunna gymma.
Fixade så att en vän kunde hänga med till gymmet och träna. Vi körde på och en timma blev två.
Vilsen prick som numera är lite mer stabil än den var i sitt förra liv.
Kan inte vara utan: musik, vänner, familj och natur.
Vill helst vara utan: pollen, ovänner, bråk och folk som har extrema fördomar.
