...vad jag ville, behövde och önskade. Jag berättade för mor hur jag kände och vad som var orsaken till frustrationen, ilskan och besvikelsen. Jag vågade stå kvar och vara ärlig mot henne men även mot mig själv. Även fast hon grät och inte ville titta på mig och bekräfta att jag var där, så stod jag kvar och tydligt berättade jag ur mitt perspektiv. Jag är trött på att bli överkörd, att vara trasdocka som flyttas runt och att jag inte blir informerad fören alla andra fått information om MITT liv och vad som ska hända med MIG. 

Jag vågade vara tydlig. Jag vågade vara ärlig. Jag vågade att ta ansvar för mitt egna liv. 

Jag kan. JAG kan.